Fototriss…så här ser det ut där jag är…
Posted on: augusti 14, 2011
Fototriss igen…oj va veckorna går fort…söndag igen..hinner ju knappt blinka ..uj tiden tenderar att gå fortare och fortare ju äldre man blir…världen runt ikring snurrar på i ett rasande tempo…ett tempo som då jag inte orkar följa längre…men det är kanske så det ska kännas när man sakta går genom livet ….att åldras…att upptäcka nuet att stanna upp och leva …att fånga dagen och se allt det vackra runt ikring oss. Det är först då man lever ..då man kan njuta av dagen av just det som är nuuuu.
Man bara följer med utan att tänka …man följer med i det tempot som är ….utan att ifrågasätta varför…man kommer till en punkt då man känner att va är det jag håller på med…man ifrågasätter sin livssituation och börjar att leva i samma stund som man ställt sig frågan…att leva här på vår jord ….att ta vara på det man har och njuta …är väl ändå meningen med livet.
De dagar man minns är inte de dagar man varit på jobbet …utan de dagar man fyllt med meningsfylld aktivetet som berikat livet…de dagar man fyllt på med energi …då man tagit vara på och njutit av vad livet erbjudit…
Så till hur det ser ut där jag är idag ….efter 2 vaknätter så är jag ganska så mör..men frånsett det så blev min dag helt ok…jag har besökt min mamma som vi bestämmde i fredags…det är pappas födelsedag idag…om han fått leva hade han fyllt 74år just idag…så vi promenerade iväg till kyrkogården…med blommor och ljus för att hedra hans minne…med tunga steg vandrade vi sakta under de regntunga skyarna…det är tungt att sörja och varje högtid och händelse man ska gå igenom utan pappa är sorglig ..
Men att få vara där vid graven inger ett lugn och man känner en frid att ändå få ha en plats att gå till då man behöver…för att sörja och för att minnas…jag är kanske konstig men jag tycker om att vara på kyrkogården…
Det vi först ser då vi svänger in med mammas rullstol på kyrkogårdsgången är två harar som skuttar iväg …och då jag vänder på den rosa krukan för att ta bort oasisen som är däri för att sätta dit höstastern vi köpt ..krälar det ut två små ödlor som slagit bo i den upp och nedvända krukan…var ska de nu ta vägen? tänker jag…men jag behöver krukan så de får söka efter en annan bostad…
Vi fixar och gör fint …tänder ljusen och snittar rosorna som mamma köpt och sätter dit kortet med Vi saknar dig på …då öppnar sig plötsligt himlen och det öser ner…tur att vi hade paraplyet med och där stod vi en bra stund och hörde smattret från regndropparna..utan att bli så värst blöta …vi skratta och sa att idag hade vi då inte samma tur som vi brukar…men va gör det att det regnar …det var lite mysigt där en stund under paraplyet.
Vi väntar besök …min dotter med familj är i antågande och medans vi väntar mamma och jag så fotograferar jag lite…vi har stämt träff denna dag på kyrkogården ..och vi kom lite för tidigt…det är svårt att köra rullstolen på grusgångarna ..hjulen bara gräver sig ner och man kan inte använda sig av motorn..så det är bra att man kan hjälpas åt att skjuta på …och så kommer de då plötsligt ..som vi väntat …vi hör bara mormor mormor här är vi…nu kommer vi …
Åh sen var det full rulle..barn har ju lite svårt för att vara stilla så de sprang runt på grusgångarna …gick balansgång på gravkanterna som bara små barn kan få för sig att göra…det hade min pappa gillat..han som alltid skojade så med barna och själv alltid var full av busiga upptåg….barn har då en förmåga att lätta upp stämningen så då vi gick därifrån var det med lättat sinne ..fast barna de små grät för de ville inte lämna Bosse…eller så var det för att det var så roligt att gå balansgång…
Jaha så här har det sett ut hos mig idag….här kan ni se fler trissar på samma tema..
http://fototriss.blogspot.com/
12 svar to "Fototriss…så här ser det ut där jag är…"
augusti 14, 2011 den 7:09 e m
Nu är jag mer än lovligt glömsk: jättefina bilder från kyrkogården!
3 | Lena Börjesson Fd Liisanantti
augusti 14, 2011 den 7:38 e m
Fint skrivet av dig o visst är de små härliga, dom är som dom är i vilket väder eller vad dom än är. Naturliga o det som är ett av de största ljuspunkterna i livet.
Vi är nog många som delar dina rader o jag tror oxå att din pappa hade uppskattat deras glädje o naturlighet. Kram
augusti 14, 2011 den 10:22 e m
Riktigt fint skrivit av dig.. Jag gillar oxså att strosa runt på kyrkogården.. Min pappas viloplats är där och tar gärna med mig lilla mamma i sin rullstol dit ner då och då:) Ungar de är härligt naturliga de 🙂
augusti 15, 2011 den 1:44 f m
Vi brukar också gå runt på Emmas kyrkogård och fundera kring de gravar vi ser…
*kramar om*
augusti 15, 2011 den 8:33 f m
Fin triss. Och visst är det en bristvara, det där med tid till att stanna upp och tänka efter. Därför gör jag inte några större åthävor den här sommaren, inga längre resor utan mest stilla (?) liv i trakterna kring Malmö (och där finns ju även Köpenhamn om man känner för det).
augusti 15, 2011 den 5:54 e m
Fin triss och fint skrivet.
Jag har haft ångest idag då pappa fick åka in till akuten på eftermiddagen men nu pratade jag med mamma och han blir kvar så att de kan ha honom under uppsikt för att kunna underlätta lite för honom med andningen osv. Han är ju 77 år så han är ju ingen ungdom och sommaren har tagit hårt på honom. Det är jobbigt när föräldrarna bli gamla… det tar lite tid att acceptera läget.
Kram
augusti 15, 2011 den 7:31 e m
Ååå, dette var en fin triss. Tekst og bilder sammen gjør det vakkert.
augusti 16, 2011 den 6:36 f m
Jag tycker också det är rofyllt på kyrkogården men besöker den sällan…
Just den kyrkogården du fotat är väldigt fin på hösten tycker jag!
Ja regnet har ju öst ned i dagar så tur var väl att paraplyet fick följa med er 😀
augusti 16, 2011 den 6:22 e m
Fina bilder till dina ord. Jag kan också känna frid på kyrkogårdar/Lis
augusti 18, 2011 den 11:01 e m
Vilken härlig text (som vanligt) och fin-fina bilder dessutom! 🙂
Ja, det är härligt med barn, busiga barn som är spontana och gör härliga saker som att gå balansgång på en kyrkogård… Ja, varför skulle man INTE kunna göra det? är det inte det livet handlar om? Att gå balansgång??
Kram.
Min egna lilla vrå 
augusti 14, 2011 den 7:08 e m
Men oj, vad fint du skriver! Jag skrattar åt barnbarnen och deras spring i benen…. jag tycker också om att vara på kyrkogården, det finns mycket vackert för ett kameraöga där. Det påminner mig om att nu när jag mellanspelar i stan ska jag gå till pappas grav. Mamma och nyaste barnbarnet får också besök. Så blir det.
Kram