Min egna lilla vrå

Archive for the ‘Dikt’ Category

Jag går upp varje morgon…dricker mitt morgonkaffe och vaknar sakta till liv varje morgon …om jag nu inte går och lägger mig för att jag har jobbat natt..samma procedur varje dag …every week every year..om och om igen gör jag samma saker varje dag för att få substans i min tillvaro.

Inte alltid är det så att jag skuttar upp av glädje…det kan jag inte säga men upp går jag ialla fall…och tar tag i dagen på något sätt…nu är jag åter uppe…och en dag full av göromål väntar på mig ..när allt är gjort ska jag belöna mig med ett gympass…ett box pass vad det nu innebär..det får jag se jag får  pröva mig fram för att hitta de pass som passar mig..sist var det ju för lätt ..idag kanske det blir för svårt..hade tänkt gå ett danspass igår men orkade inte så jag satte mig bekvämt i min soffa istället och läste…det var vad jag behövde då..hm…fast lite besviken blev jag på mig själv att jag inte kom iväg på gympan som jag tänkt, men det blir inte alltid som man planerar.

Idag börjar dagen med en promenad med mamma ialla fall det är säkert…har varit iväg och handlat lite åt henne…lite nytt som hon behöver inhandlades på halva reapriset…kläder som nästan slumpades ut kan jag tycka men inte mig emot ..så det blev en hel kasse fina toppar ..4  närmare bestämt och en fin himmelsblå  kofta att slita på…för kläder slits det ut mer än någonsin då man kläs pås i sängen. Att jag gick in på kappahl för att ”bara” köpa två linnen och kom ut med så mycket mer var bara bra lite som en bonus..för nu har jag redan köpt vårgarderoben åt mamma bara ett par långbyxor fattas…

Det var egentligen skor som skulle inhandlas och så gjordes oxå…efter mycket eftertanke inhandlades ett par fina fleecetofflor på Hälsokosten…de var det inget bonuspris på ..dyra som bara den därför har jag tänkt efter extra noga innan de köptes..om de passar är de tänkta att användas inne varje dag.. nu sitter mamma i strumplästen ..jag som är en innetoffelmänniska skulle då inte vilja vara utan något på fötterna så jag har tänkt att det vore skönt med ett par mjuka skor som omväxling mot strumpor och raggsockar…får se om personalen tycker som jag för det är de som ska ta på demvarje dag.

Om skorna inte passar ska de lämnas åter idag…så då blir det en extra runda ner på stan innan jag ska till nästa anhalt.

Mot dottern ..ska hjälpa dem att städa ut sitt hus som de ska lämna nu i helgen…hualigen..så sorgligt att städa ut ..och veta att man ska gå skiljda vägar…men det är ändå bättre att gå åt var sitt håll nu…än att dra ut på det och vänta för barnens skull som många gör …men det är svårt att veta när var hur det är bäst egentligen om det någonsin är bäst alls …det vet man ju inte med säkerhet..utan man får anta att man gör rätt ..gå lite på känslan man har inom sig. Det är en stor förrändring något som påverkar alla runtikring…mest barnen..men barn är ganska så lätt inställda och kan ställa om bättre än man tror. Men de kan nu inte föreställa sig innan hur det ska bli som vi vuxna kan…

De ska bo en vecka hos vardera förälder och bara det väcker frågor…hur ska jag komma till mamma på söndagen? Ska jag gå i två skolor? Hur blir det? Var ska min säng stå? Alla mina leksaker …va ske de bo? Vem ska lära mig läsa…och räkna? Vilka kompisar går i den nya ”stora” skolan …ja frågorna är många så de förstår och tänker mer än man tror de små liven.

Nu är jag färdigäten..kaffet är urdrucket och min äppelgröt ligger i magen och gosar…så jag ska avrunda mitt inlägg för denna dag…med att säga att jag är redo för dagens strapatser…jag kommer att stå mig bra på dagens frukost..och har bränsle nog att ta mig för allt som är tänkt…jag orkar och jag har kraft att fortsätta streta på …jag gör som jag gör varje morgon ..jag går upp och känner att jag finns…här och nu..nu är det nu!

Jag finns här ..

Styrkan

vill jag ge till dig när du känner dig svag

Kraften

så att du orkar kämpa vidare trots smärtan

Trösten

för att torka bort dina tårar som rinner

Glädjen

för att du åter ska få känna glädje

Dikt lånad från Poeter.se

Annonser

Snart är mitt kaffe, ett av mina livselexir urdrucket…drycken som värmer min lite sömndruckna kropp varje morgon är snart urducket för denna morgon. Kaffe baljan står på och jag ska bara fylla en kopp till sen är jag säkert pigg och vaken och kan starta min söndag…denna frostiga kyliga dag utan att behöva känna mig överväldigad på något vis av känslan som gärna nitar sig fast i mina tankar..att det ingen bra dag blir.

Jag går lite på känsla och rutin…jag behöver rutiner för att känna stabilitet i min tillvaro…sen går jag på känn dag efter dag vad som är bäst just nu…och så blir det bra…fastän det kanske inte kändes så i själva starten.

Jag behöver intryck…intryck som jag mår bra av…så jag är ofta ute i naturen och promenerar…man kan nästan säga att jag dricker vackra intryck genom mina ögon…jag stannar ofta till och begrundar allt vackert runt i kring mig…igår tillsammans med barnbarn nr 2 och min Nikon. I går var det otroligt vackert ute ..frostigt vitt och solsken…jag kunde inte låta bli att vara ute en lång stund fastän det var kallt kallare än på länge så var vi ute en bra stund i solens sken…

Solen ja är ytterligare ett livselexir jag behöver för att må bra …ljuset och värmen värmer ända in i själen..igår drack jag så det stod härliga till ..solljus D vitamin..smekte min kind…och jag sög i mig lustfyllt av strålarna. Fångade strålarna även i linsen …kolla..

DSC_9248

Där nere vid ån står trädet..tvillingträdet, kompisträdet som symboliserar förevigt tillsammans …som vi går förbi då vi går ner till kyrkogården för att tända ljuset i lyktan..så gjorde vi oxå igår med kameran i högsta hugg förevigade vi igår ögonblicket av skönhet.

Så även skylten nere vid minneslunden …

DSC_9233

Ibland hejdar sig tiden slag i slag…förunderligt..världen förändrar sig oavbrutet…men är ändå den samma ….den snurrar på även om det oväntade sker…men ändå blir den aldrig densamma beroende på vad det är som sker.

Dax att lyfta och fortsätta denna dag..dagen idag ska fyllas med mer intryck att sortera in eller bort…jag ska fylla mitt sinne med positivitet denna dag …sen ska jag jobba en natt för att åter imon ta lång ledigt …välbehövlig ledighet som ska  uttnyttjas  intill  sista droppen…med träning och bearbetning av sinnesintryck fortsätter jag min färd  bättringsvägen fram…

SES!

 

Idag är det hela 2 år sedan pappa dog…det är ofattbart att det redan gått 2 år…2år av saknad och sorg…vart tog de åren vägen? …det känns ju fortfarande som om det var igår..kanske är det så att man varit lite i ett vacum…att man skärmat av sig lite från verkligheten för att orka fortsätta att fungera som vanligt.Måste ända säga att livet fortsatt och att jag varit den som försökt hela tiden ..mest för mammas skull men även för resten av min familj…så har jag visat mig stark fast jag kanske varit svag och bräcklig..på något sätt så har det fungerat trots allr…jag har lyckats att gå vidare trots att man gråtit inombords.

Sorg…jag har fortfarande sorg…att sörja tar tid..det får ta tid..tror aldrig att man slutar sörja helt…men nu är ändå saknaden efter pappa större än sorgen eller så är det lika ..det kommer aldrig att gå över… sorg och saknad är kärlek som inte vill ta farväl….jag går till kyrkogården..tänder ljus..och fixar med blommorna…i förrgår gjorde jag en snölykta på graven och satte ett ljus i …idag ska jag dit igen och tända ett ljus för pappa  ..för alla våra änglar …

Jag går ofta förbi kyrkogården …det är mitt sätt att sörja mitt sätt att få lite sinnesro och där finner jag lugnet jag behöver …för det är rofyllt att vara där …jag går runt bland alla gravar och låter tankarna gå runt som de vill…oftast tänker jag inte så mycket utan bara är där…mamma är med ibland då det går att ta sig fram…det är svårt nog i gruset med rullstolen..i snön än värre…men det går om snön inte är tösnö utan är lite hårdare..för det har vi prövat några gånger…

Hm idag är en dag som vilken dag som helst egentligen..men för mig kommer den alltid minnas om pappa…jag vet precis var jag gjorde då jag fick samtalet från min syster..känslan jag fick inom mig och olustkänslan som kom över mig …mina tankar som for runt då jag snabbade mig iväg…overkligt men samtidigt så verkligt ..som en kalldusch då det gick upp för mig att pappa inte fanns mer ..chocken slog ikull oss…då sanningen den hemska stod klar ..att vi var pappalösa…

 Julen kommer aldrig mer vara sig lik …den kommer att vara annorlunda …för alltid…men julen har ju ingen särkild plats i mitt hjärta ändå så det gör inget…jul blir det ändå hur som helst..så blir det jul…det är lugnt..den går över och man går vidare mot nästa år…varje år lika dant…trots att det inte är som vanligt. för mig så rullar allt på som vanligt…tur är väl det att världen inte stannar upp helt…för det händer ju hela tiden att någon sörjer någon de misst…sorg tillhör livet..lika så glädje…om vartannat ..så blandas allt i livet till en lagom blandning av lite av varje…ibland hopar sig elände ibland är livet lekande lätt …men oftast så är man lite av varje..man bär ju med sig livets vedermödor i bagaget …det är ju de som formar en och gör denn till den man är…jag tröstar mig själv och ser det som utvecklingsfaser då man går igenom svårigheter…att utvecklas tar kraft och energi..inte konstigt man ibland känner sig helt utmattad…och hamnar i viloläge…vissa dagar vilar jag mest hela tiden. .det må så vara…annars orkar man inte.

Tur att man vaknat upp och fattar att man måste ta hand om sig själv och de sina…att man måste leva här och nu…ibland så vill det till lite väl mycket för att man ska fatta det…en tragisk händelse …som ruskar om en och får en att tänka om helt…att det ska behövas för att man ska leva livet fullt ut?

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer

Alf Henriksson

 

 

 

 

 

Etiketter:

..C vitamin….för jag har en förkylning som inte ger med  sig …tur att jag tycker om apelsiner…

Usch ja sista natten jag jobbade poppade förkylningen upp igen ….min kollega hostade hela natten lång ..så jag började nysa och hosta jag med…vet inte om det var av ren sympati…eller om det smittade…men som ni vet började jag ju veckan med att ha lite ont i halsen…jag har ju motat bort det onda med olika kurer …så det har liksom bara legat där och väntat på ett tillfälle att bryta ut verkar det som…

Idag så känns det lite bättre igen men det sitter i skallen på mig …eller närmare bestämt i bihålorna…igår tog jag ett glas vin till X faktor ….för att se om mitt onda skulle släppa …och det gjorde det delvis…för igår gjorde mitt onda sitt allra bästa för att få stanna kvar minsann….hela dan var jag tung i skallen min…och det är så tröttande.

Skallebangen verkade inte gilla vin …

I går eftermiddag åkte jag och mina två yngsta döttrar och ett barnbarn ner till kyrkogården…vi pyntade graven ..med en fin rosbukett och en grankvist  … tände ljus …och vandra runt lite där bland alla ljusen…det är så vackert…när det glittrar överallt …som små stjärnor på en stjärnklar himmel.

Allahelgonahelgen är lite sorglig men ändå en fantastisk helg eftersom man tänker på alla man saknar…alla männsikor man misst och aldrig mer kommer att få prata med …inte förrens man själv är ängel och har gått vidare in i evigheten. Det ger tröst att få tända ett ljus…

Min dotters I phone åkte ur fickan hennes och landa där i gruset på våran familjegrav..av en tillfällighet hitta jag den då jag gick tillbaka för att kolla till utsmyckningen en gång till…då sa lilla barnbarnet vilken tur mormor att du fann den …men annars kunde ju änglarna använda den…och det hade väl varit fantastisk att få prata med dem man saknar så mycket att det gör ont i själen …jag har fortfarande kvar min pappas telefonnummer i min mobil….av någon anledning så vill jag inte radera nummret…det får vara kvar tills jag byter telefon…

Åkte sedan vidare mot stan …jag ska ju gå på Halloween party i kväll…så jag behövde inhandla  en häxhatt…hitta en passande huvudbonad, lite ansiktsfärg, en skabbig svart sjal och ett par äckliga självlysande skeletthandskar…de kanske kommer till användning…skoja med dottern att jag kan ha dem som bilhandskar tills jag börjar använda rattmuffen ..hahaha… 

Ja denna dag kommer att bli händelserik…jag funderar på om det är många häxor ute och far idag…för jag tror att jag ska byta om hemma och åka utklädd till partyt…det blir väl en upplevelse i sig…hoppas bara inte att någon jag möter blir skrämd till vettet …så jag kanske inte ska köra utklädd ändå…men tanken är ändå lite lockande…barnbarnen är det som bestämt att man måste vara utklädd för att få komma in på partyt…så jag kommer nog inte undan…

Jag tar med mig min kamera så att jag kan föreviga kvällen…kanske kanske får ni se lite monster bilder senare …och en och annan häxa!

Avslutar med en fin dikt av Alte Burman

Nu är den tid då dagen är kort
och nätterna mörka och långa
men dom  ljusen man  tänt är av levande sort
och särskilt idag är dom många.

Nu söker sig tankarna lite tafatt
en annan och underlig bana:
i förtvivlans och saknadens skymmning och natt
ett ljus som ger tröst vill man ana.

Det ljuset får namn i ens barnsliga tro
och aldrig i vetenskapstermer,
men det är på det ljuset det måste bero
att ljusen på gravarna värmer.

Ja, värmer det gör dem oss själva nånstans,
men oxå dom bortgångna kära,
för den blick som var hennes den röst som var hans,
kan kännas då märkvärdigt nära.

Tack Gud för den särskilda värmande glöd
dom ljusen nu har som vi tände,
för den säger att kärlek besegrat all död,
tack vare den son som du sände.

 

Något högtravande men ändå så enkel…ja denna dikt skänker mig tröst…kärlek besegrar all död…störst av allt är KÄRLEKEN… det är ord som ger styrka att fortsätta trots allt…trots att det kan kännas svårt när  sorgen tynger ner en ibland…att saknaden aldrig ger med sig …man får leva med tron…att det är ljuset det beror på …att man ska ta tillvara på ljuset i tillvaron…och att stjärnor tänds på himmlen  och blinkar för oss här nere …så att vi ska känna tröst…

Ingen kan föreställa sig allt det
förrunderliga

som är dolt och osynligt runt omkring oss…..”

Francis P Church

 

KRAM

 

 

 

Sammanhang …och meningen med tillvaron…kan känna sig trygg…man behöver flera platser där man känner sig behövd där man kommer till sin rätt..där man kan vara sig själv och inte behöva göra sig till något som man inte är..bara för att få vara med i gemenskapen…för att få bekräftelse..alla behöver bli bekräftade på ett eller annat vis.

Som ni förstår så brottas jag mycket med frågor som berör oss alla …fast man tänker kanske mer eller mindre på olika sammanhang beroende på var man är i livet…oftast så flyter allt bara på…så oxå för mig ..jag har haft flyt och oflyt i omgångar genom åren..fifty fifty..lite av varje. .som  kryddar till det lite och som får livet att  inte gå  helt obemärkt förbi..man känner att man lever..och lär för livets svåra balansgång. Jag vill ha det så…för jag vill inte bara stå och stampa på ett och samma ställe…det är jag för rastlös för..jag behöver lite händelser i mitt liv som berikar min tillvaro och som för mig framåt mot utveckling..motgångar som framgångar är lika utvecklande…invecklat?

Ja det kan kännas lite snårigt ibland…lite varstans.

Att ha förståelse för att det kan vara så…är väl ändå en bit på vägen?

Jag inser mina begränsningar fastän jag ibland tror mig kunna gå hur långt som helst…ja jag tror att alla har det inom sig …om man bara vill så kan man komma hur långt som helst..det gäller bara att ta sig förbi alla gupp på vägen som man kör på..ibland kör man fast ordentligt innan man kommer förbi..oftast  känner man knappast hålorna så små är de…att det bara är att köra vidare…ibland så är uppförslutet allt för svårt och man tvingas ge upp och ta en annan väg..för att nå dit man vill. Den väg man först tänkt ta kanske inte var den rättadet vet man ju inte förrens man prövat… 

För att kunna leva ett  tryggt och harmoniskt liv behöver alla ha ett sammanhang ……flera meningsfylldheter som bildar sammanhang i tillvaron..som en röd tråd att följa..att  ha någonstans att bo-ett hem, ha tak över huvudet , att ha ett jobb att gå till så man har ekonomisk trygghet…familjen är viktig så även att ha bra arbetskollegor ..såock en bra chef. Fritidsintressen ger sammanhang ..att kunna vara ute i skog och mark..göra sådant som ger energi …utöva en hobby…fyller en med livskvalite…

Det är inte alla förunnat att kunna göra som de vill..det finns de som är begränsade…hur finner de sig i tillvaron?  Hur gör man då man är begränsad till minimalistiskt leverne? Hur hushåller men med små resurser? Hur gör man för att överleva då man knappt har grundtrygghet? Hur får man meningsfylldhet då man är så begränsad att man knappast har så man klarar sig för dagen? Ja det undrar jag som ändå har det ganska så gott…

Man lever mer då man har mindre att ta av vill jag påstå…man lever här och nu…inte sen …för sen vet man inget om.. vad som väntar bakom hörnet vill man inte veta…man är mer levande då man lever på gränsen…överlevnadsinstinkten övertar…man blir en överlevnadskonstnär…uppfinningsrik till tusen..och då man tagit sig förbi hinder man trodde var oöverstigliga kan man känna sig stolt över sig själv..att man klarat av den svåra strapatsen och kommit ur den …kanske inte helt utan skråmor och kanske lite kantstött..lite trasig både utanpå och inuti…ärr som kanske aldrig försvinner som påminner en om var man varit med om..

Kantstötta är vi säkert alla lite…lite nötta och slitna av själva livet som en gammal antik möbel…lite mer värdefulla med åren blir vi allt…av livserfarenhet som  format  oss till de vi är. Vem skulle vi annars vara?…alla har en historia att berätta…en livsberättelse…som ger oss sammanhang och meningsfylldhet att fortsätta med det vi är ämnade att göra vad alla än tycker…så är vi ett med vår historia.

Våra värderingar som vi har med oss i bagaget ända sedan barndomen…är det som format oss…den historien kan ingen ändra på..man får göra det bästa ut av det …alla har olika  förrutsättningar beroende på vad man har i sin ryggsäck…det är utgångsläget…jag håller på att packa om mitt bagage…så att jag kan fylla på lite till…det har varit överfullt ett tag nu…så det var då på tiden att jag börjat rensa ur min resväska så jag kan fortsätta min färd…

En liten tankeväckande dikt av Ana Martinez ur hennes bok ”På blåmmigt allvar”

Vi älskar varandra passionerat
Vi är alltid tillsammans.
Varje dag.
Efter jobbet,
och hämtning på. dagis.
Han kommer hem. Jag kommer hem.
Jag är trött. Han är trött.
Jag tvättar. Han lagar mat.
Jag fyller diskmaskinen.
Han läser godnattsaga för barnen .
Och sen tillsammans tar vi upp tvätten.
Våra händer möts när vi viker påslakanen.
Och nu är det sent.
Men han hinner laga risgrynsgröt
och jag hinner stryka..

Och sen lägger vi oss i tid
för att orka med morgondagen.
Han somnar fort.
Jag somnar fort men så händer det
att jag strax innan jag ska somna
upptäcker
att på
sovrummets avlastningsstol vid fönstr
et sitter
kärleksängeln Cupido och
kärleksgudinnan Afrodite
och båda skrattar åt mig.

Hm…passionen och vardagen skär sig som olja och vinäger…

 

 

 

Håller på med FB ..där går det trögt idag…har försökt skapa ett nytt album i snart 1 timme…jag överdriver inte…vet inte vart bilderna hamnar för det hakar bara upp sig…så jag ger upp i detta nu och skriver lite härinne istället.

Oj då kollar in och nu har bilderna äntligen lagt sig i profilen …men det går inte att kommentera…man kan bli tokig på mindre…jag som skrev en fin text om min pappa som skulle fyllt 75 år igår…om han fått leva…

Vi var på kyrkogården igår och gjorde fint mamma och jag…satt  en bra stund där och bara funderade…tog lite bilder och pratade lite om pappa …om urnsättningen och om hur fint det var denna stunden som vi ordnat där tillsammans …jag läste en dikt …men det var lite känsligt så jag grät mig igenom den …barnbarnen sjöng Blinka lilla stjärna där…det hade de själva bestämmt och det var jättefint..helt i pappas tycke och jag kunde se honom le framför mig då lilla A sjöng en vers om en fjäril…

Vi satte dit en ny fjäril igår den andra var lite nött av väder och vind…det har blivit så att fjärilen har en speciell mening…eftersom vi sjöng om en fjäril som blev fri och kunde flyga iväg..så vi har haft en fjäril på graven nästan hela tiden…

Igår satt vi där länge vid graven …solen sken och den värmde oss…till slut somnade mamma rofyllt till där i sin rullstol…jag satt brevid och insöp lugnet…och fridfylldheten som bara man kan känna på en kyrkogård…jag tycker konstigt nog om att vara på kyrkogården…gå runt och ta det lugnt …läsa på gravstenar och bara vara i nuet.

Hm…dikten jag läste då vi hade urnsättning skrev min moster och hon läste den på begravningen…den fick följa med ner i graven liksom små blombuketter som barnen plockat med sig …mitt ena barnbarn sa senare att varför la vi inte i ett nytt liv oxå…super mario fantast som han är…han hade fått en sån svamp som super mario samlar på fylld med godis …den hade han velat skicka med min pappa i graven…en fin tanke…barn tänker så himla bra ibland! Som lilla A hon vill följa med mig till graven ibland för att hälsa på min pappa som hon säger …

-Det är synd att din pappa dog mormor….för han var så rolig och snäll…och ja det var jätteonödigt att han dog…vi lekte ju med honom och så fick vi alla hans småpengar…

Min yngsta dotter skrev en dikt som lästes på minnestunden efter avskedet i kapellet…jag tänker låta er läsa den här för den är så fin…att jag vill att ni ska få läsa den …

Min käre Morfar

morfars varma och trygga famn
jag önskar fortfarande att jag kunde sitta där ibland
med hans varma röst och skojiga skämt
jag önskar att jag kunde få höra dem jämt

han brukade berätta historier när det bara var vi två
jag kommer att sakna det så
jag minns att han var lekfull och brukade locka oss barn till skratt
han brukade vara som en av oss och spela oss ett spratt

han har en så stor plats utifrån mitt perspektiv
och jag vet att han kommer att vara lika viktig i sitt nästa liv
nu är han blott ett minne som jag bär inom min själ
men jag vet att han finns kvar för jag känner det så väl

min morfar han var livlig och godhjärtad som få
men nu hade han levt färdigt, det var dags för han att gå
för mig var han en hjälte, en förebild, en vän
farväl min käre morfar, vi ses i himmelen

Jag läser dikterna som vi läste då ibland …det ger tröst och det ger mig tid till eftertanke….jag sörjer fortfarande min far…men sorgen har bleknat lite …jag grät tills tårarna tog slut…i tre månader grät jag varje dag…morgon, middag som kväll…närsom kom det över mig och det gick intye att stoppa…den dag jag inte grät förrundrades jag och undrade om tårarna nu tagit slut…jag gråter fortfarande ibland…men inte som då…nu är saknaden och tomheten större …sorgen har bleknat…men tomt kommer det alltid att vara …och saknaden kommer alltid finnas…den får man försöka leva med…för livet går vidare..trots allt…man kan känna glädje och lycka igen som förrut…men inget, inget kommer någonsin att bli sig likt igen..någon fattas ju!

Jag lyssnar mycket på musik … musik är bra som tröst …man bearbetar sin sorg med fina sångtexter …som denna med Pernilla och Dregen som jag lyssnat på idag… 

Jag och min far…

 


Kategorier

Arkiv

Mest klickade

  • Inget

AB blogg american appelpie angordning hästpsykologi Bad gateway bakbunden bitter barnbarn barnbarnen boktips Dagsutflykt Hjo bakad potatis shopping hem och hobby loppis antikt Dikt Dilemma trött curling lat Elvis Shickzal King of rock elände ödesdigert telefonsamtal Eva dahlgren feed flickan som lekte med elden Wienerbröd fotobloggen 4 youre eyes Fototriss ljus fötter jordgubbar vin värmebölja girighet misstänksamhet Gissa temat Hemimamma hep stars himlen kyrkogården clabbe mamma pappa Hsp High sensitiv person karaktärsdrag hästar Rockan importera exportera filer James Blunt magnetarmband jogging träning muskler fett semester Jordgubbsmuffins Klart fix optik Klokord lagar löften arv mål lilla sofie Madonna Madonna Express yourself Michael Jackson MJ MJ RIP musik orosmoln cupcakes pappa pappa tandis rotfyllning Gustav Wasa pocoloco midsommarblommor regn orup release me livet rss pinga rött vitt blått Schickzal sevdabo femkamp grill svin shining light Shoreline Anna Ternheim sinatra lee the corrs bono sinnesrobönen självporträtt skitlag AB bloggen snus mat handla såpa BH Lumene sol brassestol bok bad vätterstranden sommarfrulle jordgubbar sommar gröngräs Sorg håll huvudet högt Spökar energi närvaro pappa Stefan Liv strömavbrott åska tandläkaren fynd semester sol brasestol Techno telefonsamtal telefonångest these boots are made for walking trött jobb sovpass upplösning medium stor bild utflykt fika räkmacka specialare vård människor värdighet Änglakort ängeln i rummet ödetorpet
Annonser