Min egna lilla vrå

Hopar ihop sig lite nu..

Posted on: januari 16, 2013

Ja de gör det…men endera dagen så är det som hopar sig borta..jag är långledig nu och ska röja undan alltihop på en gång..jag har prokastinerat ett bra tag nu till förmån för att vara i nuet…

Så gör jag emellanåt..det är inte att föredra men så blir det…vissa saker lägger jag på hög i väntan på nästa ryck…det rycket måste komma snart..att prokastinera är inte något jag planerar ..av någon anledning så bara blir det så…då och  då kanske för att jag ska samla kraft och göra det ordentligt på en gång..istället för att ta lite då och då…som kanske är bättre..men uja va skönt det är då man fixat allt som ska fixas…en riktig lättnad är det en tyngd som tas bort från mina redaan ganska så trötta axlar faller bort i ett nafs och man känner sig fri..det går inte riktigt att beskriva känslan men det är oerhört befriande att veta att jag haft karaktär nog att med egen kraft fått bort orosmoment som legat och gnagt en…fastän man själv valt att skjuta på dem och försatt sig i sitsen som orsakat prestationsångesten …så väljer man gång efter gång att göra på samma sätt..fråga mig inte varför?..det bara är så…det mönstret måste jag bryta på något sätt. Jag behöver balans i mitt liv..jag balanserar för fullt för att få ihop det i vardagen..balanssinne har jag det kan jag lova 🙂 ..efter alla försök och misslyckande i livet så kan jag hålla balansen men det gäller att finna en medelväg ett lagom sätt att balansera fram på.

Jag smyger inte alltid fram i sakta mak …som jag kanske borde…det är ofta med fart och fläkt som jag drar fram..jag kör på i samma gamla invanda spår medveten om att det inte passar alla i min omgivning…det finns inget mellanläge ..antingen ger jag 100 % annars kan det liksom kvitta…det är antingen svart eller vitt…utan nyanser…eller så är det en himla massa nyanser i en enda röra…

Nu ska jag sätta lite färg på den gråsvarta röran…sätta lite guldkant på min tillvaro igen..med de resurser och tillgångar  jag har kan jag göra en hel del det vet jag …det är bara att sätta fart…försöka hitta motivationen igen…drivkraften i mitt nav har liksom tappat kedjan och driver inte runt som jag vill att det ska göra…jag trampar och trampar och kommer ingen vart …kedjan måste dit igen…motivationen måste hittas..kreativ är jag så någonstans kommer jag hitta den igen det vet jag…

Sitter här med mitt kaffe och svammlar igen…det får min hjärnverksamhet att dra igång och jag vaknar sakta medans jag tömmer min ordbank på ord…jag behöver tömma ofta..för att orka vidare…alla mina tvivel..alla mina intryck måste antingen bort helt  eller sorteras in på rätt plats …jag behöver tid att fundera ..tid att samla ihop mig…sansa mina ansatser att leva fullt ut så att jag orkar stå emot det som jag kan tänkas stöta på utanför min egna trygghetszon..ja livet är då sannerligen inte lätt alla gånger …men vem har sagt att det skulle vara det?

Nää nu är det nu ..hög tid att fortsätta …ska lyfta min ända och göra det som är tänkt idag…ta det lugnt ..planera och packa om min ryggsäck för att vara ledig…ska börja med att packa en väska inför morgondagen…då ska jag gå på gymmet…men kan inte bestämma mig för om jag ska lyfta skrot eller om jag ska gå på ett pass…jag velar som vanligt ..men jag ligger i startgroparna ändå ..redo att göra något det är alltid något🙂

SES!

 

 

8 svar to "Hopar ihop sig lite nu.."

Visst är det skönt att få bort sånt som hopat sig, det känns som om man hade löst upp en propp i systemet! Idag har jag fått bort julen, lite sent, men stjärnorna får hänga kvar så länge det är mörkt. Det låter som om du har fått lite energi. Jag själv blev nedslagen av besökte hos mor och samtalet med chefen, hon slirade så.
Kram

Ja det är skönt ..imon ska jag se om jag kan börja beta av lite..idag har jag samlat mig inför vad som stundar.

Undrar om det är sant det de antar, att det skulle vara möss har jag liet svårt att tro på..men jag har ju inte sett med egna ögon hur såren ser ut..det verkar otroligt ändå och jag tycker det låter som om de vill dölja något.
Be att få se på såren så du kan bilda dig en egen uppfattning.
kram

Vi syskon har väl enats om att vi inte tror på deras musförklaring. Men vi kan ju inte gör något åt det, vill de dölja nåt så lär vi ju inte få fram sanningen. Jag bad att en läkare skulle titta på såren. De ville inte ta av bandaget när jag var där och innan jag orkar dit igen så är såren så förändrade att det inte går att se.

Det andra som hände när jag var där var att jag fann att mamma inte hade fått det rum som man hade visat mig och sagt att hon skulle få när alla flyttades från den ena vingen till den andra p.g.a. renovering. De nya badrummen hade fått sprickor och måste lagas och alla måste flyttas och när badrummen var lagade skulle de inte tillbaka till de gamla rummen utan dit skulle en demensavdelning flytta, en riktig rockad. Jag uttryckte min oro när vi informerades om det tidigare och jag försäkrades att mamma skulle märka av det så lite som möjligt. Men alltså inte, hon hade hamnat i ett annat rum än det som utlovades, det var spegelvänt! Jag blev ledsen, arg och bedrövad. Chefen sa att de hade frågat mamma! Hon är ju dement! Då sa kvinnan att de inte behövde ringa anhöriga för att mamma inte hade en demensdiagnos. Då blev jag ännu argare, jag hade ju stått och pratat med henne om mammas diagnos efter informationsmötet. Sen hette det att hon inte visste vem man skulle ringa, vi var ju flera stycken. Jag kontrade med att det är ju bara att ta telefon och ringa vem som helst av oss, vi pratar alltid med varandra! Men jag sa att nu är det jag som gäller igen, jag är på benen igen. Men fy vad ledsen jag var. Mamma låg nu i ett halvtomt rum, hennes rum skulle saneras på torsdagen, för en mus hade de ju hittat. Tala om röra och oro kring mamma. Jag var helt utmattad när jag kom hem och slocknade på soffan.
Kram

Usch fy va olyckligt…det är människor som de behandlar så här..men dementa står inte särskilt högt i kurs eftersom de inte själva kan föra sin talan så är de mest utsatta i vården.
Kan de inte uttrycka sina önskemål så verkar det som om de inte finns.. som du vet får min mamma inte sitta på toa varje dag. suck!!
Man orkar inte hålla på att tjata …men vi ska ha ett möte imon och gå igenom lite igen…men det leder säkert inte någon stans som vanligt.
Det är jag som vill ha uppföljningen..så det är på mitt initiativ det sker..jag tycker att det borde vara i deras intresse att följa upp tillsammans med anhöriga.

Så länge mamma lever tänker jag finnas där för henne…det vet hon om ..tror att hon känner sig lite mindre utlämnad då hon vet att jag ordnar lite runt henne…

Hoppas att ni får klarhet i vad som hänt din mamma ..annars tycker jag att ni ska gå vidare till högre ort..för vad kan man mer göra egentligen..ni verkar inte fått någon bra start efter flytten dit ..så kanske är det inte grönare på andra sidan…vi har tänkt byta boende ett antal gånger men av hänsyn till mamma har vi avstått..hon är ändå trygg i sin lilla vrå…så vi försöker göra det bästa av situationen där…fast den är inte optimal.

Det är frustrerande!!

kramar till dig ..jag förstår din vånda man blir lätt utmattad av att kämpa för mänskliga rättigheter…att ha en mamma på hemmet är inte enkelt…det är som att slåss mot väderkvarnar ..man känner sig ganska så utsatt som anhörig men det är inget mot vad våra mammor är.

Det är som jag har skrivit tidigare, en ständigt pågående sorg att ha sin förälder på ett boende. Det har hänt så mycket kring mamma, så hon kunde väl få det lite lugnt nån gång. Nu hade jag ett bra samtal med chefen igår. Jag sa som det var, att vi inte trodde på något musbett, men… Hon förklarade hur de hade tänkt kring rummet, att de ville ha mamma nära och hade glömt att rummet var spegelvänt, men det har jag svårt att tro. Nu är det som det är. Trots allt känns det bra att mamma har finska omkring sig, får bada bastu och dessutom är det lite mindre format. Det är en annan stämning på boendet än på det förra. Slarv förekommer, det är svårt att komma åt, men personalen har en annan inställning, det finns en god vilja som betyder en hel del.

Hoppas att det går bra på ert möte!
Kram

Så är det det är en oerhörd sorg att ha sin mamma på hemmet…demens är de anhörigas sjukdom sägs det ju och så är det. Man har en ständig oro över att den anhörige inte får den vård de behöver och att de är i ett ingenmansland där de inte kan göra sig förstådda…det är ångestfyllt och svårt..man kan ju inte mycket göra åt tillståndet..utan får följa sjukdomen som tagit över den anhörige som man knappt känner igen längre..för de blir ju så annorlunda mot vad de har varit.
Min mamma finns ändå där inunder sjukdomen ….och ska ha all respekt och behandlas för den hon än gång var…
Det kan vara svårt för en del att se den människan de ser bara sjukdomen…därför är vi anhöriga guld värda…och bör lyssnas på.
Vem ska annars kunna veta hur hon vill ha det? De får ju bara gå på sin känsla att så här blir bäst…tyvärrr så styr tid vården…tur att anhöriga kan finnas där och se till att det händer lite.
Usch ja … min mammas väl och ve finns ständigt där i
bakhuvudet mitt.
Sorgen…är att finnas utan att egentligen finnas…sorgligt och svårt att hantera ibland.
Men man får göra det bästa utifrån sitt hjärta det man kan för att underlätta för mamma…att hon vët att jag finns där ..alltid ..och styr lite då och då…tror jag ger trygghet.

Mötet gick väl bra..nu ska de försöka att tvätta hennes hår 2 gånger i vecka ialla fall för duch 2 gånger är svårt att få…men det skulle vi vilja egentligen…
Att personalen tar ut henne en gång i veckan ska oxå vara ett mål …det ska inte bara vara anhörigas lott att gå ut och gå …om det nu är något som den boende vill och är van vid…man får ta steg för steg mot förbättringar…blir det så här är det helt klart en förbättring🙂

kram

På mors boende är utevistelse prioriterat och det är toppen, det vet man ju själv hur välgörande det är att få komma ut. Man blir ju väggtokig annars, som man säger på finska. Vi har inte fått till det med mammas hår. Det räcker med tvätten, men det är ingen som lägger upp det på rullar, som hon är van vid. Hon ser ut som en vilde alltsomoftast. Mina barn har köpt en hårtork till henne för att det ska gå snabbare att få håret torrt, men det vill till att någon sköter det.

Mamma som alltid var så fin i håret…för att hon ska känna sig som vanligt borde de fixa med det lite oftare. Är man fin i håret så mår man lite bättre…mammas hår står oftast på ända…men så kan hon ju inte själv dra en kam igenom det längre.
Vi kåpte en platttång som de använder ibland…mammas hår pemanentades innan och färgades men det är lite krångligt nu att fixa så man för göra det bästa hålla det rent…men en gång i veckan är för lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

Arkiv

Mest klickade

  • Inget

AB blogg american appelpie angordning hästpsykologi Bad gateway bakbunden bitter barnbarn barnbarnen boktips Dagsutflykt Hjo bakad potatis shopping hem och hobby loppis antikt Dikt Dilemma trött curling lat Elvis Shickzal King of rock elände ödesdigert telefonsamtal Eva dahlgren feed flickan som lekte med elden Wienerbröd fotobloggen 4 youre eyes Fototriss ljus fötter jordgubbar vin värmebölja girighet misstänksamhet Gissa temat Hemimamma hep stars himlen kyrkogården clabbe mamma pappa Hsp High sensitiv person karaktärsdrag hästar Rockan importera exportera filer James Blunt magnetarmband jogging träning muskler fett semester Jordgubbsmuffins Klart fix optik Klokord lagar löften arv mål lilla sofie Madonna Madonna Express yourself Michael Jackson MJ MJ RIP musik orosmoln cupcakes pappa pappa tandis rotfyllning Gustav Wasa pocoloco midsommarblommor regn orup release me livet rss pinga rött vitt blått Schickzal sevdabo femkamp grill svin shining light Shoreline Anna Ternheim sinatra lee the corrs bono sinnesrobönen självporträtt skitlag AB bloggen snus mat handla såpa BH Lumene sol brassestol bok bad vätterstranden sommarfrulle jordgubbar sommar gröngräs Sorg håll huvudet högt Spökar energi närvaro pappa Stefan Liv strömavbrott åska tandläkaren fynd semester sol brasestol Techno telefonsamtal telefonångest these boots are made for walking trött jobb sovpass upplösning medium stor bild utflykt fika räkmacka specialare vård människor värdighet Änglakort ängeln i rummet ödetorpet
%d bloggare gillar detta: