Min egna lilla vrå

2 år har redan gått…

Posted on: december 18, 2012

Idag är det hela 2 år sedan pappa dog…det är ofattbart att det redan gått 2 år…2år av saknad och sorg…vart tog de åren vägen? …det känns ju fortfarande som om det var igår..kanske är det så att man varit lite i ett vacum…att man skärmat av sig lite från verkligheten för att orka fortsätta att fungera som vanligt.Måste ända säga att livet fortsatt och att jag varit den som försökt hela tiden ..mest för mammas skull men även för resten av min familj…så har jag visat mig stark fast jag kanske varit svag och bräcklig..på något sätt så har det fungerat trots allr…jag har lyckats att gå vidare trots att man gråtit inombords.

Sorg…jag har fortfarande sorg…att sörja tar tid..det får ta tid..tror aldrig att man slutar sörja helt…men nu är ändå saknaden efter pappa större än sorgen eller så är det lika ..det kommer aldrig att gå över… sorg och saknad är kärlek som inte vill ta farväl….jag går till kyrkogården..tänder ljus..och fixar med blommorna…i förrgår gjorde jag en snölykta på graven och satte ett ljus i …idag ska jag dit igen och tända ett ljus för pappa  ..för alla våra änglar …

Jag går ofta förbi kyrkogården …det är mitt sätt att sörja mitt sätt att få lite sinnesro och där finner jag lugnet jag behöver …för det är rofyllt att vara där …jag går runt bland alla gravar och låter tankarna gå runt som de vill…oftast tänker jag inte så mycket utan bara är där…mamma är med ibland då det går att ta sig fram…det är svårt nog i gruset med rullstolen..i snön än värre…men det går om snön inte är tösnö utan är lite hårdare..för det har vi prövat några gånger…

Hm idag är en dag som vilken dag som helst egentligen..men för mig kommer den alltid minnas om pappa…jag vet precis var jag gjorde då jag fick samtalet från min syster..känslan jag fick inom mig och olustkänslan som kom över mig …mina tankar som for runt då jag snabbade mig iväg…overkligt men samtidigt så verkligt ..som en kalldusch då det gick upp för mig att pappa inte fanns mer ..chocken slog ikull oss…då sanningen den hemska stod klar ..att vi var pappalösa…

 Julen kommer aldrig mer vara sig lik …den kommer att vara annorlunda …för alltid…men julen har ju ingen särkild plats i mitt hjärta ändå så det gör inget…jul blir det ändå hur som helst..så blir det jul…det är lugnt..den går över och man går vidare mot nästa år…varje år lika dant…trots att det inte är som vanligt. för mig så rullar allt på som vanligt…tur är väl det att världen inte stannar upp helt…för det händer ju hela tiden att någon sörjer någon de misst…sorg tillhör livet..lika så glädje…om vartannat ..så blandas allt i livet till en lagom blandning av lite av varje…ibland hopar sig elände ibland är livet lekande lätt …men oftast så är man lite av varje..man bär ju med sig livets vedermödor i bagaget …det är ju de som formar en och gör denn till den man är…jag tröstar mig själv och ser det som utvecklingsfaser då man går igenom svårigheter…att utvecklas tar kraft och energi..inte konstigt man ibland känner sig helt utmattad…och hamnar i viloläge…vissa dagar vilar jag mest hela tiden. .det må så vara…annars orkar man inte.

Tur att man vaknat upp och fattar att man måste ta hand om sig själv och de sina…att man måste leva här och nu…ibland så vill det till lite väl mycket för att man ska fatta det…en tragisk händelse …som ruskar om en och får en att tänka om helt…att det ska behövas för att man ska leva livet fullt ut?

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer

Alf Henriksson

 

 

 

 

 

Etiketter:

8 svar to "2 år har redan gått…"

Jag förstår så väl hur du känner. Min pappa gick bort för 4 år sedan och
jag saknar honom så otroligt mycket fortfarande.
Kram

Saknaden kommer alltid att finnas kvar…sorgen mattas men tomrummet efter pappa kan ingen någonsin fylla …

kram

Tårarna rinner och ja, jag kan inte annat än skriva under. Det blir 5 mån på julafton nu som pappa lämande oss här i köket …. det kommer som en käftsmäll med jämna mellanrum när man tror att man är på banan igen och det gör ont ont ont och saknade är påtaglig. Man väntar sig att han skall komma ner från övervåningen i trapphissen, eller sitta vid datorn när man går in på kontoret. Men han är borta. Glad åt den fina bilden vi har här på skänken, där är han sig lik med sitt snälla leende och det känns bra att han finns med oss här varje dag på det sätt som går. Minns så väl när jag läste om att ni hittat din pappa, tvår år.. känns som igår men ändå, vad åren går fort trots allt. Ta han om dig ♥ Kram

Ja tårarna kommer fortfarande…att det finns så mycket tårar? …usch ja man slås omkull ibland av sorgen…och man gråter en stund och sen känns det lite lite lättare …då tårarna fått komma ut…
minns oxå när du skrev om din pappa ..5 månader ..tiden går fort…jag förstår att du kan få såna tankar ibland att man förväntar sig att mötas igen..jag som pratade i telefon varenda dag med min och vi sågs hos mamma, vi hjälpte och stöttade varandra…han kom till mig i stallet, gav mig
blommor utan anledning…jag kan fortfarande tycka mig se honom komma gående utanför mammas…få för mig att då dörren öppnas när vi sitter där mamma och jag ..som han brukade ..och säga här kommer jag..det är ju invanda händelser som inte kan rederas bort i skallen…det har ju alltid varit så..att han har funnits där.
Det är sannerligen inte lätt.
Nu får man leva på minnen och det har vi många…jag har en särskild plats i mitt hjärta för pappa…som klappar lite extra för honom..han kommer alltid finnas där…i mitt hjärta.

Jag tar hand om mig så bra det bara går…att livet måste fortsätta ändå kan vara svårt ibland men det går… måste bara sakta ner lite på det rasande tempot…så man hinner leva livet så som man vill…jag har blivit bättre på det…att ta hand om de mina och leva mer här och nu…mitt i alla måsten så gör jag det jag tycker är viktigast av allt …jag fångar dagen på bästa sätt…lever på småsakers storhet…kan se det stora i det lilla…kan se att det lilla är det som kan vara det som förgyller och gör livet värt att leva.

Jag greppar små ting och gör dem till stora ögonblick …

Tänker på dig …att vi har ungefär samma upplevelse…är en liten tröst ändå…för vi kan förstå hur det känns…och stötta varandra.

kram på dig❤

Min pappa dog ju inte oväntat, han hade varit sjuk i många omgångar. Det är lättare att acceptera och ställa in sig på det som ska komma då. Det är två och ett halvt år sen han dog och för mig har nog det senaste året varit svårare än i början, jag tror att jag förträngde mycket, det var så mycket som skulle tas hand om, med mamma och allt. Det är nu samtalen med pappa pågår och han dyker upp i drömmarna. Ja, sorg tar tid. Jag tänker att när någon dör hastigt är det värre för de anhöriga. Den versen som du citerar använde vi när svärmor dog, det gjorde hon när vi var nere i Skåne för att ordna fest för min bror som fyllde femtio. Det var ju bara att fortsätta att ordna, det gick inte att ställa in. Nu tog jag plats hos dig med mina funderingar, men de väcktes av det du skrev om din sorg. Ditt pysslande med graven och strosande på kyrkogården låter som en bra bearbetning. Sköt om dig!
KRAM

Jag är rädd för att sorgen ska komma igen med full kraft…som du vet har jag haft fullt upp nu ett tag kanske är det så man gör för att överleva sorgen …man sysselsätter sig för att dagarna ska gå…men jag stannar upp ofta ändå och bearbetar min sorg…det känns nästan som ritualer …att tända ljus…fixa med graven..det är ett sätt att visa att man bryr sig om…att hålla minnen levande …att vara med mamma…att finnas där…ja du inte är det lätt. Även om den värsta tiden är över …så kommer man alltid att bära med sig sorgen och saknaden…har funderat mången gång på hur jag haft det…en övermäktig uppgift tänker jag då att jag fick…jag var ju sjukskriven i 6 veckor…men man borde få vara och ta det lugnt än längre…man orkar inte delta i det vanliga livet på samma sätt som man brukade…minns att jag gick på julkonser med jobbet året efter och jag gick som i ett töcken…då någon frågade hur man mådde…kunde man svara lite konstigt …det såg man på dem.. men det var så det var att man blev mer sanningsenlig…så svaret de fick var kanske lite för påtagligt …inte undra på att de tittade konstigt, de fick ju ett jobbigt svar…ofta så säger man ju att man mår bra..oavsett hur man mår för det är så man ska svara.
Förstår och önskade att man borde fått vara lite mer ifred…skulle tackat nej till gemensamma tillställningar och bara varit hemma…tagit det lugnt..men samtidigt så vill man ju vara så mycket som möjligt som vanligt…det är en svår balansgång.

Att leva med sorg och saknad vid sin sida ….är en prövning i sig…som alla någon gång får uppleva …liv och död …kommer ingen undan…

Hm …sorgen får ta den tid den behöver..jag och pappa som stod varandra så nära …har fortfarande närheten ihop…konstigt nog känner jag hans närhet..
Jag är glad att jag stod honom nära…det är nog än svårare om man haft distans …att sörja någon man inte haft så bra kontakt med.

Jag fick ju dela tankar och dagliga bestyr med min pappa…jag vet vad han stod och vise versa…jag kan nog säga att jag kände min far ganska väl.

Jag är glad att du vill dela med dig av dina funderingar…tack snälla du för det…

kram❤

Jag skulle också gärna vara mer på kyrkogården, det är rofyllt att ströva där och pyssla om på graven, men jag har varit så dålig det senaste halvåret att jag inte orkar ta mig dit. Det i sig är en sorg, att behöva välja bort allt som betyder något för en. Jag förstår att du och din pappa stöttade varandra och hjälptes åt att ta hand om din mamma. Och nu är du ensam i det, det är smärtsamt. Min pappa hade genom sina strokar blivit ganska tystlåten och svår att prata med. Men jag träffade mina föräldrar så gott som varje dag åren innan han dog, eftersom de flyttade hit och jag tog hand om dem tillsammans med hemtjänsten. Det är jag glad över, tidigare var de för långt borta när de bodde i Spanien.
Kram

Det förstår jag att du skulle vilja…men man säkert finna ro och sörja ändå…här och nu var som helst …du har ju inte valt bort att gå dit…du kan ju inte …man får försöka göra så gott man kan …som pappa sa …

Vi gör så gott vi kan ..utifrån de förutsättningar vi har.

kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

Arkiv

Mest klickade

  • Inget

AB blogg american appelpie angordning hästpsykologi Bad gateway bakbunden bitter barnbarn barnbarnen boktips Dagsutflykt Hjo bakad potatis shopping hem och hobby loppis antikt Dikt Dilemma trött curling lat Elvis Shickzal King of rock elände ödesdigert telefonsamtal Eva dahlgren feed flickan som lekte med elden Wienerbröd fotobloggen 4 youre eyes Fototriss ljus fötter jordgubbar vin värmebölja girighet misstänksamhet Gissa temat Hemimamma hep stars himlen kyrkogården clabbe mamma pappa Hsp High sensitiv person karaktärsdrag hästar Rockan importera exportera filer James Blunt magnetarmband jogging träning muskler fett semester Jordgubbsmuffins Klart fix optik Klokord lagar löften arv mål lilla sofie Madonna Madonna Express yourself Michael Jackson MJ MJ RIP musik orosmoln cupcakes pappa pappa tandis rotfyllning Gustav Wasa pocoloco midsommarblommor regn orup release me livet rss pinga rött vitt blått Schickzal sevdabo femkamp grill svin shining light Shoreline Anna Ternheim sinatra lee the corrs bono sinnesrobönen självporträtt skitlag AB bloggen snus mat handla såpa BH Lumene sol brassestol bok bad vätterstranden sommarfrulle jordgubbar sommar gröngräs Sorg håll huvudet högt Spökar energi närvaro pappa Stefan Liv strömavbrott åska tandläkaren fynd semester sol brasestol Techno telefonsamtal telefonångest these boots are made for walking trött jobb sovpass upplösning medium stor bild utflykt fika räkmacka specialare vård människor värdighet Änglakort ängeln i rummet ödetorpet
%d bloggare gillar detta: