Min egna lilla vrå

Ett år har gått

Posted on: december 17, 2011

Ja ett helt år har gått, ett helt år av saknad och förtvivlan efter att pappa hastigt försvann från denna jord.

Har fortfarande svårt att förstå varför? Vilken oerhörd förlust för vår familj speciellt för mamma som miste sitt största stöd…för henne är förlusten allra störst…i den situation hon är borde hon inte behöva missta sin älskade,sitt allt.

Tänker på pappa varje dag…de tre första månaderna grät jag varje dag …flera gånger kom sorgen över mig och jag grät och grät så mycket att jag undrade hur mycket tårar det kunde finnas…sorgen var förlamande och så oerhört stark att jag tänkte ska jag alltid känna så här? Ja jag kan säga att sorgen kommer jag alltid bära med mig men visst släpper den förlamande känslan efter ett tag …och verkligheten blir så verklig att man ser allt med andra ögon.
Världen blir sig aldrig mer lik.

Visst jag gråter än idag fast inte så ofta…men det kan komma över mig ibland så där utan förvarning…när jag är hos mamma så kan jag fortfarande förvänta mig höra hans stämma då han kliver in genom dörren …och med sin karakteristiska stämma säga – Nämen sitter ni här…överraskad fast vi bestämt så att jag skulle besöka mamma och han skulle vara hemma och ta det lugnt. Än idag vänder jag mig om mot den stängda dörren och tror att han ska stå där leende och glad som alltid förr. Jag ser honom framför mig sittandes på bänken utanför där mamma bor som han brukade väntandes på att jag ska komma…då jag kör bilen hans som jag tog över känner jag hans närvaro och jag vet att han tycker att det var bra att jag köpte den…han finns med mig överallt…

Jag kan höra hans röst inom mig…hans förmaningar, hans roliga skämt och hans omtanke om mig värmer mig och jag blir trygg. Då saknar jag honom som mest…och förstår hur mycket han betytt för oss alla…han var våran älskade pappa och make … han fattas oss…

Han kunde stötta som bara han kunde…på sitt egna vis …han brydde sig och sa ofta – va håller du på med …då han såg att jag inte mådde bra…han såg..och han förstod…och försökte stötta så gott det gick…men jag är envis…lika envis som min far …en bra egenskap som gått i arv 🙂 jag ville klara mig själv vuxen som jag är och inte lasta honom …han hade ju nog med sitt, hade egna bekymmer som alla andra  …sin ständiga oro för mamma, där stöttade vi varandra fullt ut.

Han kom oanmäld…ringde på dörren eller klev i i stallet där jag stod och mockade…med en blomkvast och sa den här ska du ha …den är du värd…åkte direkt hit upp för vad annars skulle jag hitta dig… här är du jämt hur orkar du?…

Vi hördes varje dag…ringde eller sågs var och varannan dag…det var svårt i början att fatta att vi aldrig mer skulle höras…kom på mig själv många gånger då jag lyfte luren för att slå hans nummer att nej…det går ju inte…men jag ville ju bara fråga något eller höra hur han hade haft det..man kunde fråga vad som helst och han hade ett svar..nu finns det ingen mer att fråga…saker som bara han kunde svara på…och som nu förblir obesvarade…det är konstigt…man känner att man borde frågat mer…men det är försent nu…nu får man bevara allt som varit i sitt minne…och där ska det förvaras väl…

Idag är det fjärde advent och när jag tänder ljusen sänder jag en tanke till min pappa…

 

Var inte rädd
Jag går bredvid dig
Kom ta min hand
Jag håller i dig
Här i min famn
Kan du våga tro
Sänk dina murar
Jag ger dig ro

För att jag älskar dig
Så som du är
Å jag vill ge dig allting
Jag har
Å låt mig få bära dig
När du är
Svag
För du betyder allting för mig

Va inte rädd
Jag går bredvid dig

Nu är jag din
Och nu kan jag andas
Här blir jag kvar
För här vill ja stanna
Se på oss nu
Livet är vårt
Ser du den framtid
Som vi
Vi kommer få

För att jag älskar dig
Så som du är
Och jag vill ge dig allting
Jag har
Å låt mig få bära dig
När du är svag
För du betyder allting för mig

Ja jag ska älska dig
Så som du är
Å jag vill ge dig allting
Jag har
Och låt mig få bära dig
När hoppet sviker
Du betyder allt för mig
Var inte rädd
Jag står bredvid dig
För du betyder
Allt
För mig

 

 

Annonser

10 svar to "Ett år har gått"

Kramar om. Det är svårt när våra kära lämnar oss, särskilt om det är helt oväntat. Det tar tid att vänja sig och att förstå att det är för evigt.
Varma kramar

Tack för kramen den värmde mitt liye frusna hjärta … idag har det varit en jobbig dag…ska till graven och tända ett ljus imon…jobbar en natt till så imon blir det en vända till kyrkogården …

Kram

*Styrkekram på årsdagen.*

Vi fick tråkiga besked om pappas goe kusin idag. Han har haft infektion i lungorna och legat inne och en propp hittade de för några veckor sedan. Men igår var han piggare och hade sin sköna humor och familjen kände att nu kändes det hoppfullt igen. Dock hände något i morse och vid lunch somnade han in med familjen omkring sig. Varit så mycket hos dem då de bodde i byn när vi var små och släktbanden är starka så han kommer saknas oss. Bara 66 år… nä det var på tok för tidigt. Så idag blev det en sorgkant på dagen och vi sitter här och försöker förstå att han faktiskt är borta.

Kram

Så sorgligt…att människor är borta för alltid är svårt att greppa…de har ju alltid funnits..tomrummet är svårt att fylla..men jag försöker att minnas allt roligt och positivt man upplevt ihop…då går det lite lättare.

Man undrar varför en del får gå så tidigt och en del får leva på övertid?…

Fler och fler försvinner med åren så kommer det alltid att vara…och det får man vänja sig vid. Tänker på de äldre på hemmet en del har inga vänner kvar….de som fortfarande är i livet blir ganska så ensamna.

Sänder dig en svarm styrkekram..

*Kramar om*

Lilla vännen…

Tack för musiken Hemivännen!

kraaaam <3<3<3

Det är sorgligt när man förlorar sin nära och du och din pappa verkar ha haft starka band till varandra. Han finns nog med dig även nu, fastän på ett annat sätt. Kram!

ja vi stod varandra nära och då känns tomheten och saknaden än större…vi sågs och hördes nästan varje dag.
Nu är mitt största stöd borta och jag känner mig ganska så ensam…ingen som man kan vända sig till i ur och skur.
Men i mitt hjärta finns pappa för evigt…alltid saknad aldrig glömd!

Kram

Det låter som en mycket speciell pappa.

Han var speciell för mig..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

Arkiv

AB blogg american appelpie angordning hästpsykologi Bad gateway bakbunden bitter barnbarn barnbarnen boktips Dagsutflykt Hjo bakad potatis shopping hem och hobby loppis antikt Dikt Dilemma trött curling lat Elvis Shickzal King of rock elände ödesdigert telefonsamtal Eva dahlgren feed flickan som lekte med elden Wienerbröd fotobloggen 4 youre eyes Fototriss ljus fötter jordgubbar vin värmebölja girighet misstänksamhet Gissa temat Hemimamma hep stars himlen kyrkogården clabbe mamma pappa Hsp High sensitiv person karaktärsdrag hästar Rockan importera exportera filer James Blunt magnetarmband jogging träning muskler fett semester Jordgubbsmuffins Klart fix optik Klokord lagar löften arv mål lilla sofie Madonna Madonna Express yourself Michael Jackson MJ MJ RIP musik orosmoln cupcakes pappa pappa tandis rotfyllning Gustav Wasa pocoloco midsommarblommor regn orup release me livet rss pinga rött vitt blått Schickzal sevdabo femkamp grill svin shining light Shoreline Anna Ternheim sinatra lee the corrs bono sinnesrobönen självporträtt skitlag AB bloggen snus mat handla såpa BH Lumene sol brassestol bok bad vätterstranden sommarfrulle jordgubbar sommar gröngräs Sorg håll huvudet högt Spökar energi närvaro pappa Stefan Liv strömavbrott åska tandläkaren fynd semester sol brasestol Techno telefonsamtal telefonångest these boots are made for walking trött jobb sovpass upplösning medium stor bild utflykt fika räkmacka specialare vård människor värdighet Änglakort ängeln i rummet ödetorpet
%d bloggare gillar detta: